Johnossis första platta var bra men jag tröttnade ganska snabbt, tycker den var ganska monoton och intetsägande egentligen. Den andra har jag lyssnat ytterst sporadiskt på. Förväntningarna inför Mavericks var således inte enorma.
Det här är det bästa Johnossi någonsin gjort by a mile. Mörkare och skitigare. Utvecklingen påminner om Arctic Monkeys, och det är inget dåligt betyg när det kommer från mig. En bra förstaskiva, en rätt trist andraskiva och en grym, mer mogen tredjeskiva.
Bästa spår: Roscoe (klicka)
7. Kent - En plats i solen
Jag ska vara ärlig: när jag fick höra att Kent tänkte släppa en till platta så kort efter Röd var min inställning inte särskilt positiv. De brukar inte släppa skivor så tätt, och jag var rädd att detta skulle bli ett hafsverk. Singlarna Gamla Ullevi och Skisser för sommaren besannade mina farhågor; det här var inte alls så bra som Kent brukar vara.
Men något hände. Plattan kom och jag föll, först för Passagerare och sedan för Ismael. Och skivan växte och växte och efter spelningen i Göteborg i augusti stod det klart att En plats i solen var i paritet med Röd (och jag älskar Röd). Jag älskar Kents utveckling med mycket elektroniska influenser.
Den är förstås ingen Du & jag döden, but then again - det är det inte många skivor som är. Överhuvudtaget.
Bästa spår: Ismael (klicka)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar