Årets skiva: plats 6 och 5

6. Two Door Cinema Club - Tourist History



Bästa spår: Undercover Martyn (klicka)

Inga konstigheter egentligen. En av de första skivorna i år som jag verkligen tyckte om. Fin indieelectro. Dock känns det här som ett band som släpper en jättebra platta och sedan tappar all kvalitet. Tänk Fratellis, tänk Kings of Leon. Jag hoppas att jag har fel.

5. Belle & Sebastian - Belle & Sebastian Write About Love



Bästa spår: Write About Love (feat. Carey Mulligan) (klicka)

Skulle det här vara en lista över årets personliga musikaliska upptäckter (exkluderat artister/band som släppt debutplattor) så skulle Belle & Sebastian vara tvåa. Nu är det inte det, men det är likafullt en riktigt riktigt bra skiva.

Titelspåret är min favorit. Vackert upplyftade och humörhöjande. Vilket gäller över hela skivan och inte bara i den låten. Plattan har dock sina toppar och sina små dalar och därför når den inte högre än till en femteplats. Det är nu, mina vänner, som de verkliga mästerverken snart kliver in på bloggen.

Jag vet ju att jag inte är något matlagningsgeni själv men...

Dagens mat: Stekt kycklingfilé penslad med svår honung + en bättre ruccolasallad med paprika, rödlök och jordnötter + ananas

Nu kanske ni tror att det roliga slutat. Jaha nähä joho, det åt han idag. Vad gott det såg ut, roligt för honom. MEN ICKE! Det roliga kommer när jag visar min GASTRONOMISKA SKAPELSE för min mindre begåvade lillebror. Följande konversation utspelar sig.

Linus Lindström says (19:57)
vad är det för kött? fläskfilé typ?

Ludvig Lindström says (19:57)
hahaha
stekt kycklingfilé penslad med honung
eller ja
kycklingfilé penslad med honung som är stekt

Linus Lindström says (19:57)
är inte det samma sak?

Ludvig Lindström says (19:57)
HAHAH VA
HAHAHAHAHAH

UPDATE: Märker att det lätt kan bli ett syftningsfel här. Han tror att kycklingfilé och fläskfilé är samma sak, han menar inte mina två beskrivningar av kycklingfilén. Så, nu kan ni fortsätta skratta.

... och så gratulerar vi forskarstudenten till att ha upptäckt en 15 år gammal teknik

A sad country ballad for a tired superhero

Den här gången har jag faktiskt något att skylla bloggstiltjen på. Min måndag, tisdag och halva onsdag spenderas långt från 2000-talet och civilisationen: jag var i Dalarna. Längre norrut än jag någonsin varit, vilket människor ofta tycker är konstigt. HAR HAN INTE VARIT I SÄLEN PÅ SKIDSEMESTER? INTE ÅRE HELLER? VA? HAHAHA! Svennebanan.

Så inför resan med mina kära kompizar Niklas och Malin (vi skulle till Niklas BERYKTADE HEMBY med ett kortare stopp i Leksand) var mina förväntningar enorma. Äntligen skulle jag få se isbjörnar och älgar och hämta vatten i brunnar och sakna mobiltäckning. Så blev det inte.

Måndagskvällen var hemsk. Det kan verka provocerande och respektlöst mot andra att säga det, men minuterna mellan 21.00-21.45 var antagligen de värsta i mitt liv. Jag tvingades följa första halvlek av Man United-Arsenal via Twitter, bloggar, SMS och Livescore. Med en telefon med 20% batteri kvar.

I efterhand förstod jag att jag inte missade särskilt mycket. Men känslan av maktlöshet (framför TV:n kan man åtminstone SE vad som händer och behöver inte vänta på en text med minst en minuts fördröjning) var enorm. Jag satt ensam på en restaurang där bara ägaren (som inte var där) fick sätta igång TV:n. Jag försökte dränka mina sorger med öl och fläskfilépasta men egentligen ville jag gråta. Vad fan gjorde jag i Dalarna?

Det blev bättre på tisdagen. Vi åkte skoter och fiskade och det var fint men kallt.

Den största lärdomen jag drar med mig är dock att mobiltäckning faktiskt existerar även norr om Västerås och att isbjörnar i Dalarna inte verkar vara särskilt vanligt för vi såg då inga. Misslyckandet totalt.

Årets skiva: plats 8 och 7

8. Johnossi - Mavericks



Johnossis första platta var bra men jag tröttnade ganska snabbt, tycker den var ganska monoton och intetsägande egentligen. Den andra har jag lyssnat ytterst sporadiskt på. Förväntningarna inför Mavericks var således inte enorma.

Det här är det bästa Johnossi någonsin gjort by a mile. Mörkare och skitigare. Utvecklingen påminner om Arctic Monkeys, och det är inget dåligt betyg när det kommer från mig. En bra förstaskiva, en rätt trist andraskiva och en grym, mer mogen tredjeskiva.

Bästa spår: Roscoe (klicka)

7. Kent - En plats i solen



Jag ska vara ärlig: när jag fick höra att Kent tänkte släppa en till platta så kort efter Röd var min inställning inte särskilt positiv. De brukar inte släppa skivor så tätt, och jag var rädd att detta skulle bli ett hafsverk. Singlarna Gamla Ullevi och Skisser för sommaren besannade mina farhågor; det här var inte alls så bra som Kent brukar vara.

Men något hände. Plattan kom och jag föll, först för Passagerare och sedan för Ismael. Och skivan växte och växte och efter spelningen i Göteborg i augusti stod det klart att En plats i solen var i paritet med Röd (och jag älskar Röd). Jag älskar Kents utveckling med mycket elektroniska influenser.

Den är förstås ingen Du & jag döden, but then again - det är det inte många skivor som är. Överhuvudtaget.

Bästa spår: Ismael (klicka)

Allahu Akbar

Årets skiva: plats 10 och 9

Ja, vadfan. Det är dags. Ni förstår nog.

10. Postdata - Postdata



Kicking off den här listan är Postdata med sin s/t. Det är lugnt och det är finstämt, tänk Bon Iver. Texter och berättelser i fokus. Akustiskt. En gitarr, en röst - ofta räcker det så. Tyvärr finns inte skivan på Spotify så sådan länk uteblir, uppmanar er alla att lyssna på... något annat ställe.

Bästa spår (klicka): Tobias Grey

9. Lone Wolf - The Devil and I



Ännu en skiva på Bella Union, ännu någon form av indie-/folk/pop/rock-variant. Bara lite bättre.

Lyriken till This is War är helt fantastisk, den har jag länkat på bloggen tidigare. I slaughtered her a cow and I'm a vegetarian liksom. En skiva för mörka dagar och mörka nätter då du egentligen helst skulle vilja banka dina händer i en betongvägg så länge och så hårt att du inte längre känner smärtan och blodet forsar och allt är ganska skitdåligt.

Och vill du ha en melankolisk röst att lyssna på när allt är skit som visserligen inte gör någonting bättre men i alla fall finns där så är Lone Wolf mannen du vänder dig till. Så det gör jag nu.

Bästa spår (klicka): This is War

STAY TUNED för övriga platser på topp-tio (och bubblare).

150 (och några till) ord om "Förvandlingen"

Hänger i betongen, inget e på G
Softar duktigt med grabbarna som hänger brevè
Måste fixa para, måste fixa flouse
Trött på kärringarna som hänger uppe på soc

Lyriken till låten ”De e knas” är skriven av Dogge Doggelito - en av vår tids största musiker och, som han själv uttrycker det, en ”entreprenör inom mediabranschen”.

Dogge har gått från förortskrigande undergroundrappare, via roller i långfilmer som Förortsungar, till en mindre mediemogul med den kritikerrosade ”Cykel på köpet”-reklamen som absoluta klimax. Han har dessutom, bland annat genom sin medverkan i den annars intetsägande Melodifestivalen, hunnit med att för en hel generation bli en folkkär uppgradering av Carola, klart i paritet med Zlatan Ibrahimovic vad gäller popularitet.

Dogge räknas som en pionjär vad gäller att sätta sin förort på kartan och har lyckats med den till synes omöjliga uppgiften att från förorten slå sig fram och bli ett lika självklart inslag i var mans hem som sill på midsommar och gröt på julafton. Trots detta, trots förvandlingen från ingenting till Melodifestivalen, har Dogge inte glömt av sina rötter och sin förort, som han ofta återvänder till.

Dogge har visat att ytlig förvandling inte är lika med själslig förvandling.