Murder Ballads

Det händer att jag ägnar dagar då jag inte är sugen på att socialisera (dvs merparten) med någon av olika anledningar åt att fundera på djupa saker. Vad händer efter döden? Är universum oändligt? Kommer jag någonsin slänga mina älskade blå Converse som egentligen är jättefula och slitna? Sådana saker. Svåra saker.

Idag är en sådan dag. Idag funderade jag på min egen begravning. Visserligen inte på ett fullt lika deprimerande sätt som det kan låta som, det finns liksom inga planer på en sådan i nuläget. Men det är både fascinerande och skrämmande att tänka på hur den skulle se ut. Vem som skulle hålla tal. Om någon ens skulle komma. Om Jockiboi skulle komma (notera att ordvitsar här vänligen undanbedes).

/exit depression mode

Men! Det viktigaste av alltihop är ju givetvis musiken. Eftersom jag vet att båda mina bröder (på gott och ont, hehehe) läser min blogg skulle jag uppskatta om ni vid en eventuell olyckshändelse (:ROLLING EYES) kan föra mina önskemål vidare till the ones in charge så att säga.

Någon eller helst några av följande låtar MÅSTE spelas för att jag inte ska vara helt missnöjd med min begravning (klickbara till Youtube för oinvigda):

(utan inbördes ordning)

Ebba Grön - Häng Gud (visar mitt oerhört REBELLISKA sinne)
Carolina Wallin Pérez - Utan dina andetag (fantastisk version, verkligen)
M9 - Freestyle (hade varit helt otroligt fantastiskt bra)
Perfume Genius - Learning (snyft snyft)
The Smiths - There is a light that never goes out (världens vackraste text)

Det absolut viktigaste är att Jeff Buckley - Hallelujah inte spelas. Köttfyfan.

Nu blev jag sugen på att dö och uppleva min egen begravning. Ska starta en Flashback-tråd om hur man bäst fejkar sin egen död och sätta bollen i rullning så att säga. På återseende. KANSKE.