Att bli vuxen är att planera. Att vara förutseende och sparsam, nästan snål. Man ska jämställa ekonomiska utsvävningar med våldtäkter, nazism och mord. Inte acceptera det, inte ta i det med tång, inte ens leka med tanken att begå det.
Därför har jag idag börjat föra ekonomisk dagbok. Samtliga utgifter bokförs numer närmast maniskt pedantiskt i ett svart anteckningsblock utsmyckat med en HP-logga (av oklar anledning). Jag antecknar allt, inte ens en interneträkning på fem svåra kronor kommer undan. När räkningen är betald och försöker smita undan är jag där och hytter med fingret och undrar var den är på väg - jag har trots allt inte antecknat utgiften än.
På samma sätt som Dressman är fashions värsta fiende är jag de betalda räkningarnas värsta fiende. De känner genuin avsky gentemot mig och mitt sätt att tvinga dem kvar i livet i ytterligare ett par sekunder.
När månaden är slut planerar jag att hälla upp en bättre skvätt whisky, skruva igång stämningsfull musik, förslagvis Bon Iver, och slå mig till bords. Summera månadens kostnader, se vad som kan förändras till nästa. Sedan smuttar jag på whiskyn och tänker på hur mycket jag avskyr ekonomiska utsvävningar och reser jag mig för att stapla nudelpaket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar