torsdag 30 september 2010

Blått? Rött? Grönt? Därför röstar jag SVENSKT!


Ariska krigare för den svenska fanan


Det sägs att Sverige överlevt finanskrisen förhållandevis bra. Det må vara sant, ändock finns det rejält med utrymme för nationella ekonomiska förbättringar. Jag och många med mig har bevisligen öppnat ögonen: DET ÄR ICKE-ARIERNAS FEL ATT EKONOMIN ÄR SVAG.

Hur resonerar ni andra? Ni som inte förstått det här? Tror ni verkligen, på riktigt, genuint, att de kulturberikande Fight Club-inspirerade invandrare som helt saknar empati gentemot andra människor kommer hit med viljan att tillföra något? INTE! De är utsända av överheten i respektive hemland för att sakteliga bryta ned Sverige med sin hemliga agenda innefattandes våldtäkter, rån, mord och FÖR ATT FÖRSTÖRA SVENSKA FORNMINNEN. Och genomsvenska högtider som till exempel julafton.

Det här gäller samtliga. Tutti. Inga undantag finnes.

Lösning? För Sveriges och Den Ariska Rasens framtid: skicka ut samtliga som inte kan anses som helsvenska minst tre generationer bakåt. Och som inte uppskattar svenska traditioner som julafton eller förstår den svenska kulturen med allt vad den innebär. Exempelvis köttbullar och skolavslutningar i kyrkan med tillhörande "Den Blomstertid Nu Kommer".

Det här kommer få fantastiska följder för oss vita, blåögda, nordiska vikingar med tanke på att vi inte kommer behöva lägga arma skattepengar på att försörja svettiga icke-arier. Vi kommer praktiskt taget kunna gå in på ICA och ta vad vi ska ha utan att betala. Lagar kommer följas till punkt och pricka och hemskheter upphöra.

Skattepengarna som skulle bli kvar skulle innebära att staten kan finansiera samtliga ariers löner och utgifter, vilket i förlängningen innebär att vi lever gratis. Detta samtidigt som vi helt slipper oroa oss för mord och våldtäkter då det - som vi alla vet - begås av invandrare och endast invandrare. Framförallt skulle vi slippa oroa oss över att den svenska kulturen med fornminnen och julafton skulle dö ut.

Visst vore det otroligt bra, inte sant?

SD 2014!

fredag 24 september 2010

En vanlig dag på Nyforsgatan 46



En kopp eftermiddagskaffe pre-middag, en bättre påse löst och Kent i högtalarna. Sämre kan man ha det.

Chinese Democracy

Idag köpte jag en vattenkokare för 99 kronor på Clas Ohlson. Det var inte vad jag tänkte skriva om but there you go.

Efter ett oerhört misslyckat försök till skolarbete vilket vi inte behöver vidareutveckla här, skulle min kära klasskamrat Niklas köpa kinamat på någon Hells Angels-restaurang i Downtown Eskilstuna. Vi kan ju säga såhär - det var en upplevelse på flera sätt.

Kinesägaren i sig var till en början mycket intressant. Han sprang runt som en Duracellkanin på crack och var överallt och ingenstans samtidigt. Tog emot beställningar och visade gäster till sina rätta platser utan tillstymmelse till paus. Ville någon ha take-away var han genast där, drog ut en stol och sa "Sitta ner vänta maten".

Det verkar ju trevligt och bra och rart och sött och allt sådant kan man tycka. Det tyckte vi också till en början. Han bjöd på två bättre glas Coca-Cola och vi satte oss i godan ro och väntade på maten. Allt var frid och fröjd.

Sedan kommer ytterligare en man som får "Sitta ner vänta maten" vid samma bord som vi. Då ger kinesjäveln honom KAFFE. VILKET HAN INTE ENS ERBJÖD OSS. Vi fick nöja oss med varsitt glas med Coca-Cola. Är det här okej? Kan det här klassas som åldersrasism? Och isåfall, är det straffbart?

Förnedringen hade kunnat sluta här men kinesen var inte nöjd. Han ville inte bara släpa oss i kattpiss - han ville också att alla skulle se det och skratta högt.

Maten kom och vi försökte ta oss ut snabbt och utan komplikationer. Luvor på och jackor knäppta för att undvika uppmärksamhet och total utskrattning.

Då kommer kinesen fram med två fucking godisklubbor. Förnedringen var total, fullbordad och alldeles, alldeles, hemsk.

Men klubban var god.

söndag 19 september 2010

Fuck you I won't do what you tell me

Jag är självutnämnd världsmästare i att skjuta upp saker och ting. En så banal sak som att laga spaghetti carbonara lyckades jag för ett tag sen skjuta upp en vecka, vilket gjorde att jag fick använda grädde som egentligen gått ut för två dagar sedan. Det blev ändå nice.

Idag tänkte jag förtidsrösta, för att slippa ta mig till stolta Hedeskolan i Kungsbacka på valdagen. Har tänkt göra det här i flera veckor för att slippa ta det i sista sekunden, men det har inte blivit av då det är så sinnessjukt ansträngande att ta sig 300 meter till närmaste lokal.

Men! Idag skulle det så bli dags på riktigt. Klockan ställdes till 12:00, då mitt nya vuxna jag strategiskt tagit reda på i förhand att vallokalen skulle stänga 14:00. Gott om tid således.

14:03 vaknar jag. Av ett SMS. Från Centerpartiet.

Panik. Springer till datorn för att försöka leta upp en vallokal som har öppet längre. Ser då att den jag egentligen tänkt gå till inte stänger förrän 15:00. Känner lättnad, blir avslappnad. Tar en dusch och ger mig iväg. Röstar. Går hem. Är nöjd och vuxen och svår.

Det ironiska i det hela är att Centerpartiets (för övrigt vedervärdiga - jag vill fan inte ha SMS från dem) SMS väckte mig. Vill man vara lite krass kan man säga att jag högst troligen missat att rösta överhuvudtaget om jag inte fått textmeddelandet - och de själva därför varit en röst närmare en valseger.

Kontraproduktivt sa Bill, kontraproduktivt sa Bull.

lördag 18 september 2010

Whitewash is Brainwash



Det finns få syner som är lika estetiskt tilltalande som ett städat kök (ser smutsigt ut på bilden, kamerans fel!!!) med ett fullbelamrat diskställ. Det är så värdigt, så ordentligt. Ändå så svårt.

Så det sitter jag och firar med lite vindruvor och Hästpojken för tillfället.

torsdag 16 september 2010

... och kanske en liten liten runk

Att bli vuxen är att planera. Att vara förutseende och sparsam, nästan snål. Man ska jämställa ekonomiska utsvävningar med våldtäkter, nazism och mord. Inte acceptera det, inte ta i det med tång, inte ens leka med tanken att begå det.

Därför har jag idag börjat föra ekonomisk dagbok. Samtliga utgifter bokförs numer närmast maniskt pedantiskt i ett svart anteckningsblock utsmyckat med en HP-logga (av oklar anledning). Jag antecknar allt, inte ens en interneträkning på fem svåra kronor kommer undan. När räkningen är betald och försöker smita undan är jag där och hytter med fingret och undrar var den är på väg - jag har trots allt inte antecknat utgiften än.

På samma sätt som Dressman är fashions värsta fiende är jag de betalda räkningarnas värsta fiende. De känner genuin avsky gentemot mig och mitt sätt att tvinga dem kvar i livet i ytterligare ett par sekunder.

När månaden är slut planerar jag att hälla upp en bättre skvätt whisky, skruva igång stämningsfull musik, förslagvis Bon Iver, och slå mig till bords. Summera månadens kostnader, se vad som kan förändras till nästa. Sedan smuttar jag på whiskyn och tänker på hur mycket jag avskyr ekonomiska utsvävningar och reser jag mig för att stapla nudelpaket.

onsdag 15 september 2010

If You Got the Money



Betalade precis för kommande månads svåra internetuppkoppling. Hur jag ska överleva i cirkus två veckor tills nästa studiemedel ramlar in på kontot står skrivet i stjärnorna.

Barbarism begins at home



Vad är egentligen värst här? Att knivhugga sin bror under en fotbollsmatch eller att förgripa sig sexuellt på sin brors dotter?

Eller helt enkelt att den ena av förövarna (ytterst oklart vem) har mage att påstå att den andra "har psykiska problem"? It takes two to tango.

tisdag 14 september 2010

The View from The Afternoon



Det kan inte vara många som haft ett soprum och en motorcykel med "STENHÅRD" påklistrat som utsikt genom tiderna.

lördag 11 september 2010

The cornerstone of any nutricious breakfast



Ett glas juice, en svår macka med korv och en bättre påse Polly. Svårare än så är det inte att göra frukost.

fredag 10 september 2010

Bring Danger

Det finns få ljud som får känslorna att svalla på samma sätt det där VMA-alarmet som drar igång ett par gånger om året. Det var dags igen i måndags, vilket ni säkert uppmärksammade allesammans, och det var vad som väckte mig från min välbehövliga powernap.

Jag vaknar med ett ryck, det är alltid samma process som gäller när sirenen drar igång. Mina aktioner följer samma mönster, oavsett om det är mars, juni, september eller december: jag hör ljudet, jag lokaliserar det, jag känner igen det, jag förstår vad det är. Den ordningen.

Sedan kommer förtvivlan. Ångesten. Hopplösheten, desperationen. Allt på en och samma gång. Det är kört, tänker jag, Ryssen är på ingång, han kommer för att förgöra Vårat Stolta Svea Rike. För att tvinga samtliga att bära fula kommunistmössor och äta kaviar till middag. Annars? Arbetsläger. Gaskammare. Avrättning.

Jag funderar på hur jag ska slippa undan. Hur dum jag varit som inte letat genom trapphuset efter ett hemligt skyddsrum. Hur ansvarslös jag varit och hur jag tagit allt för givet. Ryssen? HA! Inte kan väl han...? Nej. Han kommer inte hit. Väl? Så resonerade jag, och nu får jag betala priset, Ryssen är på ingång.

Sedan hör jag den längre signalen. Den som förkunnar att allt är över. Att det bara var ett test för att se att utrustningen fungerade. Jag kan slappna av; Ryssen har inte tagit över Vårat Stolta Svea Rike, åtminstone inte än.

Desperationen släpper och livet leker. Jag letar efter ett skyddsrum.

Man vet ju aldrig...

onsdag 8 september 2010

Visuellt ätande



Jag tänkte idag vara vansinnigt ambitiös och verkligen få det att se fint ut på tallriken innan en svår omelett skulle inmundigas. Pepparsalami och gurka did the trick.

Och håll med - blir du inte hungrig av den där bilden är du nog fan inte riktigt frisk.

tisdag 7 september 2010

That's How People Grow Up

Du vet att du är på väg att bli vuxen när du:

- Strategiskt plockar fram mat ur frysen för naturlig upptining tills dagen den ska tillagas
- Finner en viss charm i att städa
- Har slutat tåla stökiga kök, i synnerhet att ha saker liggande i diskhon
- Har fått ett röstkort hemskickat
- Medvetet sorterar smutstvätt efterhand istället för att göra allting sekunderna du ska tvätta

Själv kan jag stolt bocka av hela listan.

måndag 6 september 2010

Ja dom tål lite bly i nackarna för vi, vi ska beväpna oss

Skrålar med i Beväpna Er, diskar och mår bra. Adrenalinet pumpar och aggressiviteten ökar i takt med låten, vilket till slut syns på disken, den får ta en del stryk av mitt närmast maniskt hårdhänta diskande.

Stackars övertäckningslock (heter det så?).

Your Mexican Restaurant



Blogginnehavaren har erhållit klagomål för att han slutat fotografera dagens middag. Blogginnehavaren lägger därför upp ett fotografi på dagens middag nu. Nachochips + enchiladasröra + smält ost = svårt glad blogginnehavare.

söndag 5 september 2010

Surprise Reprise



Oj, vilka Godfather-vibbar man får av den där bilden på Börje. Han sitter där, i en stol som hämtad från Antikrundan, med rynkig panna och iskall blick. Utan att röra en min. Och så pekfingret. Pekfingret! Med det rynkar han till tinningen lite extra. Han står inför ett viktigt beslut, Börje. Personen som sitter mitt emot honom är livrädd, han vet att Börjes hejdukar som omringar honom är redo att plocka ett finger så fort Don Salming tecknar för det.

Börje funderar länge och väl. Funderar, utesluter alternativ. Ser möjligheter. Utvärderar dem snabbt. Sedan bestämmer han sig: vi tar ett finger, idag. Och personen mittemot honom skriker och bönar och ber men Börje är som han alltid har varit; mycket bestämd. SWISCH! Så låter det när Börjes kumpaner hugger till. Och så är fingret borta.

Och så tar Börje bort fingret från tinningen. Fortfarande utan att röra en min. Han böjer huvudet bakåt, blundar försiktigt och somnar. Skönt. Väldigt, väldigt skönt.

lördag 4 september 2010

Laundry Room

Jag har ju alltid varit någon form av fanboy till digitalisering. Så, att ha ett sådant här bokningssystem till tvättstugan där man bokar via en digital platta på väggen, som också fungerar som lås, med hjälp av samma digitala nyckel som öppnar porten, verkade ju otvivelaktigt skitbra. Teoretiskt gör det väl fortfarande det, men praktiskt - icke.

Tvättstugan vägrar släppa in mig. Trots att jag har en fucking tid nu. Blir så ARG. Till saken hör att jag egentligen hade tid 10.30 idag, tydligen, men jag trodde själv att jag bokat 14.00. Strax innan klockan två strosar jag därför ner, glad i hågen och spänd över min första tvättid (som egentligen skulle varit i torsdags men så blev det inte av anledning jag inte orkar gå in på) och sätter den digitala nyckeln mot plattan.

Plattan svarar "Öppet. Du har tid 10.30-14.00. Starta inom 15 minuter.". Jag gör ett oerhört snabbt överslag i mitt huvud och kommer fram till att maskinen knappast kan hinna tvätta allting på två minuter. Det verkar orimligt, min ytterst begränsade tvättmaskinsvana till trots. Så jag slänger lite snabbt in en bokning på en maskin 14.00-17.30 istället.

Och här är vi nu. Den helvetiska digitala plattan vägrar släppa in mig. Tänkte försöka svänga ihop en omelett istället som blandad sen lunch/jävligt sen frukost. Kompensation.

torsdag 2 september 2010

When the going gets tough, the tough gets karazzee

Många av mina läsare har hört av sig till mig angående ordet "svår". Många verkar anse att det ofta blir malplacerat på bloggen, andra (jag) tycker att det passar på alla ställen, i alla lägen. Men vad menar han då med svår, tänker ni? Jo, förstår ni, här är definitionen av att vara svår (givetvis går det att applicera på andra organismer/ting/whatnot än människor, inte minst tallrikar och kakor):



Helt fantastisk skiva han har gjort åtminstone. Det märkte jag igen, igår. Svårt bra.

onsdag 1 september 2010

I Fought in a War

Duschdraperier är verkligen djävulens verk. Vad jag rent materiellt saknar mest från mitt riktiga hem (om jag nu har ett sådant och det inte är här i Etuna) är helt klart duschdörren. Draperier är våldsamt jobbiga, har jag återupptäckt, för de tenderar ju att successivt närma sig mot kroppen när man duschar och trots att man står där och försöker parera och kämpar för glatta livet kommer det till slut fram och klibbar sig sådär vidrigt mot en. Min uppskattningsvis en kvadratmeter stora dusch krymper hastigt och mindre lustigt till en fjärdedel av sin egentliga yta och där står jag och slåss mot ett duschdraperi och blir svettig igen.

Definitionen av ett I-landsproblem.

Meat is Murder

Det är ju som så att jag delar både för- och efternamn med en av Sveriges mest kända vegetarianer (som förövrigt också är Europas sexigaste vegetarian och det finns ju en rätt rolig historia kring det där men den kan vi dra en annan gång eventuellt möjligen kanske). Själv har jag aldrig varit vidare förtjust i vegetariska rätter av den enkla anledningen att jag (med vissa undantag) helt enkelt inte tycker det är gott.

Men: nu när jag blivit vuxen och sånt tänkte jag göra slag i saken och lära mig äta vegetariskt, det är ju tydligen billigt och bra. Dagens måltid blev följaktligen nudlar med pesto. Glamoröst och högtidligt som vanligt. Nu gjorde jag vissa eventuellt avgörande misstag på vägen som att till exempel 1) göra för mycket nudlar och 2) ta ALLDELES för mycket pesto (hade ingen aning om att det var så sjukt salt) men jag måste säga att det var ruskigt äckligt. Däremot kan jag tänka mig att det hade varit fint med en bit kycklingfilé till eller så, nu kändes det mest som att äta semlor utan att slicka sig runt munnen. Fast äckligt.



Notera att jag börjat äta på en mindre tallrik. MINDRE TALLRIK EQUALS MINDRE DISK. Det gäller att hushålla med sina redan lätt utbrända diskmuskler. Ser dock svårare ut på tallriken, det håller jag med om.