(Förra) Årets skiva: plats 1

1. John Grant - Queen of Denmark



Årets skiva. Tekniskt sett är det visserligen förra året vi pratar om fortfarande, men likafullt fullständigt slaktar, pulveriserar och demolerar Queen of Denmark allt annat som gjordes under 2010.

John Grant växte upp i ett ultrakristet hem där båda föräldrarna var djupt troende. Problemet? John Grant var (och är) homosexuell. Det är vad skivan i grova drag handlar om. Gripande och fint. JC Hates Faggots är för mig årets bästa låt. Om hur människor utnyttjar sin religion och sin tro för att rättfärdiga de mest korkade av åsikter och de mest korkade av handlingar.

'Cause Jesus,
He hates faggots, son
We told you that when you were young
Or pretty much anyone you want him to
Like niggers, spicks, redskins and kikes
Men who cannot tame their wives
Weaklings, cowards, and bald dikes,
And when we win the war on society
I hope your blind eyes will be opened and you'll see

Bästa spår: JC Hates Faggots (klicka)

(Förra) Årets skiva: plats 4-2

Dags att avsluta det här då kanske.

4. The National - High Violet



2010 var ett bra år. Jag var i London, i Ayia Napa och tog dessutom studenten. Men årets höjdpunkt? När jag fann The National. Världens bästa band.

Jag håller visserligen både Alligator, Boxer och Sad Songs for Dirty Lovers före High Violet, men det ändrar inte det faktum att det här är en rakt igenom superb skiva. Matt Berningers röst och lyrik.

Och i mars ska jag se dem live. Det blir garanterat 2011 års höjdpunkt.

Bästa spår: Lemonworld (klicka)

3. Perfume Genius - Learning



Alltså, om ni lyckas lyssna på den här skivan och förstå den utan att börja gråta är ni inte människor. Den handlar om bland annat hur han själv blev sexuellt utnyttjad av sin lärare, om Mary Bell som mördade barn när hon själv var blott tio år gammal. Varje låt har sin hjärtskärande historia.

De tre första spåren, Learning, Mr. Peterson och Look Out, Look Out är alla fulländade låtar som hade platsat på en topp 15 över 2010 års bästa låtar. Tyvärr avtar skivan lite efter dem och når inte samma höjder över resterande spår. Men det är likaledes en fantastisk skiva.

Beskrivningen heartbreaking har aldrig lämpat sig bättre.

Bästa spår: Mr. Peterson (klicka)

2. Laura Marling - I Speak Because I Can



Laura Marlings förstaskiva var fantastisk. Men man tröttnade ganska snabbt, exkluderat ett par spår. Den här däremot: kvalitet rakt igenom. Inte en enda låt vill du hoppa över. Inte en enda textrad vill du missa. Underbar folkrock och Lauras röst är så fin att ord inte räcker till för att beskriva. Du måste lyssna för att förstå.

Bästa spår: Goodbye England (klicka)

The Slow Descent into Alcoholism

Hahaha! Skulle köpa cheddarost häromdagen, och när jag kom hem och tittade på förpackningen närmare ser jag det här - jag har köpt en cheddarost som innehåller 32% whisky! Vad hände med ALKOHOLMONOPOLET egentligen, det är ju helt sjukt att Willys får sälja sånt här?!

Läs. Begrunda. Dö. Vill gifta mig med Matt Berninger.

Standing at the punch table swallowing punch
Can't pay attention to the sound of anyone
A little more stupid, a little more scared
Every minute more unprepared

I made a mistake in my life today
Everything I love gets lost in drawers
I want to start over, I want to be winning
Way out of sync from the beginning

I wanna hurry home to you
Put on a slow, dumb show for you and crack you up
So you can put a blue ribbon on my brain
God, I'm very, very frightened, I'll overdo it

Looking for somewhere to stand and stay
I leaned on the wall and the wall leaned away
Can I get a minute of not being nervous
And not thinking of my dick?

My leg is sparkles, my leg is pins
I better get my shit together, better gather my shit in
You could drive a car through my head in five minutes
From one side of it to the other

I wanna hurry home to you
Put on a slow, dumb show for you and crack you up
So you can put a blue ribbon on my brain
God I'm very, very frightened, I'll overdo it

You know I dreamed about you
For 29 years before I saw you
You know I dreamed about you
I missed you for, for 29 years

You know I dreamed about you
For 29 years before I saw you
You know I dreamed about you
I missed you for, for 29 years

Who'd Have Known

NÄMEN VAD ÄR DET HÄR? EN BLOGGUPPDATERING?

Jag har varit i Kungsbacka och LEVT JULLOVSLIVET med allt vad det innebär. Julafton, juldagen (med tillhörande övernattning på Göteborgs Centralstation), (för mycket) mellandagsshopping och nyårsafton. Gott så, nu tillbaka i Eskilstuna. VARDAGEN.

Att ta sig till till Västkusten visade sig vara ett mindre projekt bara det. Tåget jag skulle med var först försenat, sedan inställt och sedan försent. Till sist inställt. Så jag fick omboka till dagen efter, tidigt som IN I HELVETE.

Så där stod jag på tågperrongen, tidigt som IN I HELVETE, dagen innan julafton. Och tåget kom - I TID (!!!!!) - och samtidigt som det rullade in längs spåret ser jag hur en man av oklar utländsk härkomst närmar sig mig samtidigt som han söker ögonkontakt. JAG INTAR BEREDSKAP.

Han frågar om jag ska till Göteborg. Jag svarar ja. Han säger att han också ska det. Jag säger OKEJ, LIKE I GIVE A FUCK. Fast inte det engelska. Han frågar om jag kan hjälpa honom att översätta eventuella förseningsmeddelanden som ropas ut i högtalarna då han inte förstår svenska så bra. Jag säger ja.

Så sitter vi där på tåget. Jag lyssnar på musik, han verkar mest göra ingenting. Våra blickar möts och... nej. Inte så.

Så är det dags för tågbyte. Speakerrösten ropar "NÄSTA: KATRINEHOLM" och jag tittar på min nyfunna vän TILLIKA POTENTIELL TERRORIST. Nickar mot honom som en förklaring till att "JODÅ, HÄR SKA VI AV". Han nickar förstående.

Väntar på tåget. Småpratar med mannen som visar sig vara från NEPAL. Påstår sig jobba på en INDISK restaurang i Eskilstuna. Jag tycker det är MYCKET MOTSÄGELSEFULLT. Varför skulle en indisk restaurang vilja ha en nepales?! Herregud, han tänker spränga tåget i luften.

Vi skiljs åt. Skakar hand och önskar varandra trevlig semester. På tåget tar jag upp en Metro från sätet framför mig. OCH DÄR LÄSER JAG FÖLJANDE.



Lägger ihop ETT OCH ETT. MYCKET RIKTIGT - DET ÄR EN SJÄLVMORDSBOMBARE. Tänker patriotiska tankar. UT MED DOM JÄVLARNA DOM TAR JU VÅRA JOBB! BEVARA SVERIGE SVENSKT! SD 2014!

Känner i fickorna. Har plånboken kvar, telefonen kvar. Överlever dessutom tågresan. Oklart hur.

Årets skiva: plats 6 och 5

6. Two Door Cinema Club - Tourist History



Bästa spår: Undercover Martyn (klicka)

Inga konstigheter egentligen. En av de första skivorna i år som jag verkligen tyckte om. Fin indieelectro. Dock känns det här som ett band som släpper en jättebra platta och sedan tappar all kvalitet. Tänk Fratellis, tänk Kings of Leon. Jag hoppas att jag har fel.

5. Belle & Sebastian - Belle & Sebastian Write About Love



Bästa spår: Write About Love (feat. Carey Mulligan) (klicka)

Skulle det här vara en lista över årets personliga musikaliska upptäckter (exkluderat artister/band som släppt debutplattor) så skulle Belle & Sebastian vara tvåa. Nu är det inte det, men det är likafullt en riktigt riktigt bra skiva.

Titelspåret är min favorit. Vackert upplyftade och humörhöjande. Vilket gäller över hela skivan och inte bara i den låten. Plattan har dock sina toppar och sina små dalar och därför når den inte högre än till en femteplats. Det är nu, mina vänner, som de verkliga mästerverken snart kliver in på bloggen.

Jag vet ju att jag inte är något matlagningsgeni själv men...

Dagens mat: Stekt kycklingfilé penslad med svår honung + en bättre ruccolasallad med paprika, rödlök och jordnötter + ananas

Nu kanske ni tror att det roliga slutat. Jaha nähä joho, det åt han idag. Vad gott det såg ut, roligt för honom. MEN ICKE! Det roliga kommer när jag visar min GASTRONOMISKA SKAPELSE för min mindre begåvade lillebror. Följande konversation utspelar sig.

Linus Lindström says (19:57)
vad är det för kött? fläskfilé typ?

Ludvig Lindström says (19:57)
hahaha
stekt kycklingfilé penslad med honung
eller ja
kycklingfilé penslad med honung som är stekt

Linus Lindström says (19:57)
är inte det samma sak?

Ludvig Lindström says (19:57)
HAHAH VA
HAHAHAHAHAH

UPDATE: Märker att det lätt kan bli ett syftningsfel här. Han tror att kycklingfilé och fläskfilé är samma sak, han menar inte mina två beskrivningar av kycklingfilén. Så, nu kan ni fortsätta skratta.

... och så gratulerar vi forskarstudenten till att ha upptäckt en 15 år gammal teknik

A sad country ballad for a tired superhero

Den här gången har jag faktiskt något att skylla bloggstiltjen på. Min måndag, tisdag och halva onsdag spenderas långt från 2000-talet och civilisationen: jag var i Dalarna. Längre norrut än jag någonsin varit, vilket människor ofta tycker är konstigt. HAR HAN INTE VARIT I SÄLEN PÅ SKIDSEMESTER? INTE ÅRE HELLER? VA? HAHAHA! Svennebanan.

Så inför resan med mina kära kompizar Niklas och Malin (vi skulle till Niklas BERYKTADE HEMBY med ett kortare stopp i Leksand) var mina förväntningar enorma. Äntligen skulle jag få se isbjörnar och älgar och hämta vatten i brunnar och sakna mobiltäckning. Så blev det inte.

Måndagskvällen var hemsk. Det kan verka provocerande och respektlöst mot andra att säga det, men minuterna mellan 21.00-21.45 var antagligen de värsta i mitt liv. Jag tvingades följa första halvlek av Man United-Arsenal via Twitter, bloggar, SMS och Livescore. Med en telefon med 20% batteri kvar.

I efterhand förstod jag att jag inte missade särskilt mycket. Men känslan av maktlöshet (framför TV:n kan man åtminstone SE vad som händer och behöver inte vänta på en text med minst en minuts fördröjning) var enorm. Jag satt ensam på en restaurang där bara ägaren (som inte var där) fick sätta igång TV:n. Jag försökte dränka mina sorger med öl och fläskfilépasta men egentligen ville jag gråta. Vad fan gjorde jag i Dalarna?

Det blev bättre på tisdagen. Vi åkte skoter och fiskade och det var fint men kallt.

Den största lärdomen jag drar med mig är dock att mobiltäckning faktiskt existerar även norr om Västerås och att isbjörnar i Dalarna inte verkar vara särskilt vanligt för vi såg då inga. Misslyckandet totalt.

Årets skiva: plats 8 och 7

8. Johnossi - Mavericks



Johnossis första platta var bra men jag tröttnade ganska snabbt, tycker den var ganska monoton och intetsägande egentligen. Den andra har jag lyssnat ytterst sporadiskt på. Förväntningarna inför Mavericks var således inte enorma.

Det här är det bästa Johnossi någonsin gjort by a mile. Mörkare och skitigare. Utvecklingen påminner om Arctic Monkeys, och det är inget dåligt betyg när det kommer från mig. En bra förstaskiva, en rätt trist andraskiva och en grym, mer mogen tredjeskiva.

Bästa spår: Roscoe (klicka)

7. Kent - En plats i solen



Jag ska vara ärlig: när jag fick höra att Kent tänkte släppa en till platta så kort efter Röd var min inställning inte särskilt positiv. De brukar inte släppa skivor så tätt, och jag var rädd att detta skulle bli ett hafsverk. Singlarna Gamla Ullevi och Skisser för sommaren besannade mina farhågor; det här var inte alls så bra som Kent brukar vara.

Men något hände. Plattan kom och jag föll, först för Passagerare och sedan för Ismael. Och skivan växte och växte och efter spelningen i Göteborg i augusti stod det klart att En plats i solen var i paritet med Röd (och jag älskar Röd). Jag älskar Kents utveckling med mycket elektroniska influenser.

Den är förstås ingen Du & jag döden, but then again - det är det inte många skivor som är. Överhuvudtaget.

Bästa spår: Ismael (klicka)